Nya förlag blir ofta väldigt kortlivade, och från början trodde väl varken jag eller Micke något annat än att "Ulv i fårakläder" skulle bli både vårt första och sista album. Boken sålde dock så bra att vi omedelbart började planera fler utgivningar. Efter att ha tryckt upp "Sveryda" 1 av Mickes gamla kompisar Magnus Knutsson och Ulf Jansson, en traditionell komisk äventyrsserie, tyckte jag att vår formgivning inte riktigt höll den höga kvalitetsnivå vi strävade efter. Strax kopplades vår gemensamme vän Nicolas Krizan in, och sedan "Åke Forsmarx samlade värk" har han stått för formen på samtliga utgåvor med bravur. Det är också Nicolas som har ritat Optimals logotyp.

Året därpå hade vi för första gången egen monter på bokmässan i Göteborg, och vi var de enda som hade helt svart monter det året. Som blickfång på den svarta bakgrunden hade vi målat in vita konturlinjer av oss själva, ungefär som polisen brukar göra på mordplatser. Det var också premiär för våra uppskattade Optimal-fester, som traditionellt äger rum på fredagen under Bokmässan. De är endast öppna för skaparna och deras respektive, men det brukar bli bortåt trettio personer ändå. Nu kom debutalbumet från den tecknare som kanske har kännetecknat Optimal mest genom åren, nämligen Daniel Ahlgren. I "Döda farbrorn" (denna titel var orsak till monterutsmyckningen) visas redan prov på den stillsamma vardagsrealism som har blivit hans kännetecken. Den absurda biten överväger, innehållsmässigt sett, men redan i Ahlgrens andra album hade vardagen tagit överhanden. "Röja spettet" blev klar året därpå och är i mina ögon det mest underskattade svenska seriealbumet på 90-talet. Ahlgren både tecknar och berättar betydligt säkrare än tidigare, och en av höjdpunkterna är första delen av "Hat & multiplikationstabeller", som behandlar hans lågstadietid i uppväxtorten Sölvesborg.

I bjärt kontrast var "Giallo" som utkom samtidigt. Återigen var det Pidde Andersson och Mikael Tomasic som fått ihop ett skräckalbum. Titeln betyder gul på italienska och syftar på en ovanligt våldsam typ av italienska pocketböcker, där knivar var väldigt populära mordvapen. Blodet flyter i strida strömmar över de 96 sidorna, men historien är väl sammanhållen också. För den som är inne på italiensk skräckfilm finns det också ett antal hommager att upptäcka. Femmans filmexpert Ronny Svensson skrev ett informativt förord.

Under året flyttade också Optimal in i sitt första kontor i Göteborg, en "skrubb" på 7,5 kvadratmeter som krävde avsevärd vidvinkelkapacitet på kameraobjektivet för de fotografer som hittade dit. Lokalen hade fönster och var billig och bra, men det var svårt att vistas mer än en person åt gången i den.

Sedan flera år tillbaka hade jag haft ögonen öppna för den nya finska serievågen, som verkade väldigt intressant. Tyvärr var det lite svårt att avgöra om seriernas manus höll lika hög klass som den grafiskt högintressanta ytan, men vid ett besök på Europas största seriefestival i franska Angoulême hade jag haft turen att träffa Harto Hänninen och Petri Kemppinen som just ställt samman en antologi med det nya, unga finska gardet. Efter att ha fått hem ett ex av den finska utgåvan, kunde jag med hjälp av den tilltänkte översättaren Jocke Laitala konstatera att det rörde sig om bra saker, riktigt bra, till och med. Det var bara att slå slag i saken och ge ut albumet, "RefleXerier". Bland skaparna kan nämnas Kati Kovács, Pentti Otsamo, Tomi Riionheimo, Jii Roikonen och recensenternas specielle favorit Ville Pirinen (tyvärr var det inte för att de tyckte om hans serier särskilt mycket, utan intresset gällde uteslutande efternamnet). Utgivningen firades med en kort Finlandsresa i slutet av januari 1994, vilken följdes upp med en miniutställning på Stockholms stadsbibliotek med så gott som samtliga medverkande serieskapare närvarande. Denna vikskärmsutställning vandrade sedan runt till fler bibliotek i Stockholmsområdet, och hann under året också visas vid Helsingfors seriefestival och på Bokmässan i Göteborg.

Gunnar Krantz var vid denna tid trött på kräftgången hos sitt förlag Medusa och efter att ha medverkat i utställningen "RefleXerier - samtida seriespeglingar" gick han över till Optimal. Första verket hos oss blev "Nollad", den ultimata vardagsrealistiska serien. Albumet redovisar en vecka i huvudpersonens liv, ingenting mer och ingenting mindre. Viktiga ingredienser är death metal, flipperspel och exotisk mat. Sällan har något av våra album blivit så omdebatterat som detta. Omväxlande höjdes det till skyarna och sågades jäms med fotknölarna. Klart är att ingen blev likgiltig av att läsa det, och själv tycker jag att boken är lysande. En klart bra början på 1995.

Stockholmaren Jens Prenke förde in cyberpunken i den svenska albumfloran med sin hårdkokta framtidsvision "Cosmic Mind Blasters", kryddad med neopunk och ultravåld.

Det var dags att översätta fler album också, och i augusti utkom Kati Kovács' debut "Grön rapsodi". Den surrealistiska historien om den tioåriga flickan Kitis märkliga resa i Ungern mottogs mycket väl, och Kati hedrade Bokmässan med ett personligt besök. Lagom till bokmässan kom också Mats Kjellblads sensationella debut "Garagedrömmar". Mats hade under 15 års tid producerat humorserier av ett inte alltför oförglömligt slag, så denna vardagsrealistiska och kärleksfulla skildring av Osby som det var runt 1989 blev en alldeles speciell och oväntat stor läsupplevelse. Seriefrämjandets Urhundenpris för bästa svenska album satt som gjutet året därpå. Då kom också Kjellblads andra album, "Vakna laglös", som om möjligt var ännu bättre. En given storsäljare på bokmässan var den också.

Vårt lilla kontor började nu kännas väl litet, så vi bytte upp oss till 14 kvadratmeter i andra änden av korridoren på Jungmansgatan. Som tur var behövde vi inte betala för mer än elva, då fastighetsfirman hade mätt upp lokalen fel. Nu gick det till och med in varsitt skrivbord för mig och Micke. Fantastiskt!

Året blev hektiskt med många utgåvor, hela sex stycken (plus tre nummer av tidningen, som tidigare nämnts). Bland annat fick David Liljemarks sedan flera år aviserade debutalbum "Inte ett rätt"se dagens ljus. Den hyperaktive Liljemark bättrade på albumet avsevärt under den utdragna produktionstiden och läsaren får en utmärkt blick över hur han är som person av att läsa boken också.

Norrmannen Jason belönades med pris för bästa seriealbum i hemlandet för sin "Fickan full av regn". Albumet är en surrealistisk thriller med ett ungt par, en brutal före detta pojkvän samt stora pengar i centrum. Jason är pseudonym för John Arne Sæterøy, och även han kom på besök till bokmässan.

I slutändan visade det sig att 1996 när allt kom till kritan blivit ett lite mer hektiskt år än vad som egentligen var nyttigt, så vi tog det lugnt under första halvan av 1997. Klart var dock att vårt första färgalbum, det oerhört genomarbetade "Hjärteblod" av Anders Westerberg, skulle utges under hösten. Tack vare ett generöst kulturstöd och samtryck med det danska förlaget Bogfabrikken blev albumet verklighet, och det blev också det första album på förlaget som var inbundet med hårda pärmar. Kati Kovács andra album "Karu cell" släpptes strax därefter, och den 35-åriga huvudpersonen Annabellas allt överskuggande svartsjuka blev vida uppskattad (!) av kritikerna. Även Daniel Ahlgrens fjärde album på förlaget, "Samtalen med Stefan" fick ett översvallande mottagande. Detta är nog det närmaste en biografi i serieform som man kommit i det här landet så här långt.

Med några hårda år i ryggen, en hel del skilda meningar om vad som borde utges och, framför allt, problem få tiden att räcka till för de diskussioner och annat arbete som krävs för att hålla ett förlag fräscht och vitalt, bestämde jag och Micke oss för att gå skilda vägar vid årsskiftet 97/98. Han startade Jemi förlag, och jag fortsatte som synes med Optimal Press. Några större skillnader tror jag inte att ni kommer att märka, men de tecknare som fortsätter på Optimal är Daniel Ahlgren, Kati Kovács, Gunnar Krantz, David Liljemark och Mikael Tomasic. Sedan kommer det naturligtvis att tillkomma fler skapare efter hand. Vad gäller det grafiska behöver ni inte heller vara oroliga, då Nicolas Krizan fortsätter att formge alla Optimal-utgåvor även framöver. Det ska vara en totalupplevelse att läsa ett Optimal-album. Det räcker inte med en bra historia och passande teckningar, utan det krävs också att albumen är snyggt formgivna och har bra tryck och bindning.

Ingemar Bengtsson

Läs om perioden 1998 fram till nu.