Foto: Christian Kastén

David Liljemark är född 1973 i Karlstad och bor numera i Stockholm.

INTE ETT RÄTT (1996)

»Tack vare att man i Inte ett rätt för första gången får läsa så många av Davids serier i följd får man en uppfattning om hur allsidig och på sätt och vis rastlös han är. Här finner man allting från konstpastischer till rena våldsparodier. Det som fångar mig är dock de mer realistiska, ibland till och med självbiografiska, serierna där jag tycker att David fångar många sanningar utan att för den skull bli vare sig patetisk eller publikfriande. Inte ett rätt visar på en mycket intressant serieskapare som vi med största säkerhet kan förvänta oss stordåd av i framtiden.«
fredrik strömberg, arbetet

»Liljemark lyckas skildra det relationella finliret människor emellan. Hans svarta humor lockar inte sällan till hysteriska skrattanfall.«
pål eggert, bibliotekstjänst

»Alla absurditeter kan heller inte dölja en känslighet i berättelserna. Och där ligger David Liljemarks utvecklingspotential.«
isabella nilsson, gt

»Styrkan hos David Liljemark är ändå bredden. Han förmår både att omsätta en skruvad men kul idé i en fungerande serie, samtidigt som han i sina bästa stunder kan skildra verkligheten pinsamt realistiskt.«
marit kapla, värmlands folkblad

”att Liljemark är begåvad står helt klart.”
jens bergsten, Yelah.net

MAXINE (1998)

»Sveriges främste underground-serietecknare serverar i sitt andra album en förvånansvärt söt liten berättelse om barnen på en särskola.«
kris åsard, lundagård

»Berättelsen om Maxine kan läsas på flera plan och är utmärkt som underlag för samtal om en värld vi alltför ofta tycks glömma bort.«
erling frick, fagersta-posten

»Maxine är en underbar anti-hjälte«
fredrik strömberg, arbetet

»Häpnadsväckande skickligt för Liljemark ihop de många lösa trådarna i sina Maxine-berättelser, därtill på ett överraskande sätt. Det är så det ska vara.«
ur förordet av jan magnusson, redaktör för bamse

»Maxine är ett bra album.«
henrik zackrisson, bild & bubbla

”Detta är så charmiga, roliga och rörande socialrealistiska (dock inte utan "overkliga" inslag) äventyrsberättelser att hjärtat stannar på särskolan Den Lila Pandan i evig tid!”
martin lund, bloggen Caligulas konstaterande

SUSANNA & BO (1999)

»David Liljemarks Susanna & Bo är en vanvettig hybrid mellan expressivt bildspråk, rå satir och vardagsrealistiskt berättande. Upphovsmannen har en hejdlös fingertoppskänsla vad gäller både de verbala uttrycken och de speciella former som seriemediet erbjuder.«
niklas darke, falukuriren

»Berättelsen om Bos golgatavandring genom efterdyningarna till ett krackelerat förhållande präglas av en trovärdig realism och ett psykologiskt djup hos huvudpersonen som man inte är bortskämd med i serie-sverige«
fredrik jonsson, seriechock

»Med en särpräglad kombination av poesi och realism, ömhet och bisarr humor skapar han en tecknad dagbok som skulle kunna vara självbiografisk för många svenska par.«
bengt eriksson, bibliotekstjänst

»Jag vill inte kalla humorn i Susanna & Bo bisarr, snarare är den laddad med något så ovanligt i dessa sammanhang som värme och psykologisk trovärdighet. Ett mycket bra seriealbum.«
daniel von sydow, upsala nya tidning

»Liljemark gör här sin klart bästa serie någonsin: Bra manus, trovärdigt skildrat, uttrycksfullt tecknat, oavbrutet underhållande och stundom riktigt tänkvärt. «
peter wallström, bild & bubbla

DAVID LILJEMARK (2000)

»David Liljemark har blivit grundligt hyllad för sina tidigare tre album och är mångsidig och vass. När han är som bäst lyckas han vara både en lyhörd människoskildrare och en effektiv vulgärkomiker.«
ulf benkel, gt

»Höstens bekännelserekord tas nog av tecknaren David Liljemark som i sitt nya seriealbum tecknar historien om när han gick in i ett hus och kissade på golvet fšr att det var så förbjudet och upphetsande.«
uje brandelius, flipper p3

»en avklarnad och elegisk ton smyger sig in.«
håkan ljung, dn

»Mästartakter.«
thomas fels, bild & bubbla/tegn

»en ovärderlig ledtråd för kommande litteraturvetenskapliga avhandlingar om David och hans verk. (...) I det här fallet tvekar jag inte att vifta med mästerverksstämpeln.«
johannes nilsson, seriechock

»För Liljemarkfans är albumet ett litet smörgåsbord, och även den serieovana läsaren hittar garanterat något trevligt, oavsett smak och läggning«
ainur elmgren, lundagård

SUSANNA & BO (komplett pocketutgåva, 2002)

»Fortsätter Liljemark på samma spår är han snart serievärldens Lars Norén. Liljemark använder serieformen så att det på många sätt blir större än en roman.«
cyril hellman, svenska dagbladet

»det er fristende å sammenlikne David Liljemarks serier med amerikaneren Peter Bagge, for Liljemark tegner muntre tegneseriefigurer med dypt menneskelige problemer i historier der grensene mellom hverdagsrealisme, satire og selvbiografi er uklare - på samme måte som i Bagges «Hate». Samlingen «Susanna & Bo» er spesielt effektiv, der en desperat kjærlighetshistorie med utroskap, vold og ulykkelige mennesker lurer bak Liljemarks umiddelbart sjarmerende og naivistiske strek.«
øyvind holen, bergens tidende

»Detta är en lysande budget-introduktion till Liljemarks serier«
germund silvergren, bild & bubbla

»Susanna & Bo är helt enkelt det bästa svenska relationsdrama som skildrats i serieform.«
mikael tegebjer, bibliotekstjänst

RITMAN KATZ UNDERBARA VÄRLD (2003)

»David Liljemark bättre än någonsin i sitt sjätte seriealbum«
mats dahlberg, nya wermlands-tidningen

»Gillar man serier bör man helt klart skaffa David Liljemarks nya album "Ritman Katz underbara värld". Liljemark har ofta en otroligt skön och plump humor som borde kunna reta gallfeber på de politiskt korrekta. Och så skymtar hans legendariska figur DJ Röv förbi på ett par ställen.«
stefan malmqvist, svenska dagbladet

»Kan ordet studentikos vara beröm? Jodå. [---] Liljemark [har] behållit en lekfullhet och en respektlöshet som jag gärna ser som viktiga innebörder av ordet. [---] Resultaten är smått fantastiska, och den halsbrytande humorn får en viktig del av sin verkan just genom att de underbara, omöjliga uppslagen faktiskt genomförts.«
jonas ellerström, smålandsposten

»Man måste ha ett alldeles särskilt sorts snille om man skapar en seriehjälte som heter Mannen med Påsköansiktet. [---] Man kan mycket väl tänka sig Liljemarks serier upplästa som monolog från en rökig pubscen.«
jonas thente, dagens nyheter

»Det är roligt, sjukt och väldigt underhållande.«
maria hansen, tryck

»Detta är en imponerande samling, där Liljemarks komiska ådra excellerar i bredd. [...] och man kan bara beundra Liljemarks öga för företeelser i samhället. Frågan är om inte materialet från Mad är det som imponerar mest. Här utvecklar och förädlar Liljemark en tradition som den ursprungliga tidningen utarbetat under fyra decennier. Bokens tre avdelningar vittnar om att David Liljemark är en nästan pedantisk serieskapare, där inget lämnas åt slumpen, vilket gör att man upptäcker nya saker i serierna vid varje läsning. Det här är en bok att återkomma till.«
mikael tegebjer, bibliotekstjänst

”Serierna är intelligent vassa och brinner för att inte bara reflektera sin skapares verklighet utan även påpeka hur fel mycket i världen runtomkring är. Ackompanjerade av personligt expressiva teckningar gör de små reflektionerna ett starkt intryck och blir ett välkommet tillskott i den svenska serievärlden.”
pontus sillrén/per åhlin, Östersunds-Posten

”Det är naturligtvis en kulturgärning av rang att på detta sätt samla ihop Liljemarks alla vassa infall.”
mats nordström, bild & bubbla

»”Ritman Katz underbara värld” är en honungsburk för den som fallit för David Liljemarks elaka ritstift. [---] I centrum står Ritman Katz och hans brorson, mannen med påsköansiktet, nyinflyttade i Stockholm och, på ett kultiverat sätt, komplett utan hämningar. Samhällskritisk är ett understatement, Liljemark häcklar det mesta. Katz och Co härmar kristdemokrater, startar ett band, går på konstbiennal och kreverar över slemmiga löpsedlar och morgontidningar som bara krymper. Intellektuellt intelligent med lite T S Eliot-varning, ibland blir det FÖR internt, även om jag skrattade huvudet av mig åt Bildjournalen-sidan. Som läsare måste man ha relativt bra koll på kultur-Sverige för att tycka att ALLT är lika roligt. [---] Resultatet är stundom överväldigande, mycket är otroligt roligt«
caroline alesmark, värmlands folkblad

RITMAN KATZ & MANNEN MED PÅSKÖ-ANSIKTET (2005)

»”Ayler... det var väl hon i ”Grottbjörnens folk”, visst?” Ett snabbt sätt att knäcka en frijazzare på mindre än fem sekunder, signerat David Liljemark. Hans skämt- och satirteckningar är som bäst när de är förankrade i den lite smalare populärkulturen. När AD:Röv, formgivare på Tutt & Patt, utvecklar tidningen och hur mr Boss Man Blues rekryterar arbetslösa till sitt företag Blues AB. I sin sjunde bok samlar Liljemark sina bästa teckningar som publicerats i framför allt DN.«
ika johannesson, dagens nyheter

»Det är mycket bra, det är skrattretande och hejdlöst komiskt. Men detta vore inte bra satir om inte David Liljemark såg till att skrattet fastnade i halsen på läsaren. Materialet hämtar han ur det svenska folkhemmets mest ostädade och ovädrade skåp och garderober, han plockar fram bedrövligheterna i ljuset och låter dem dingla framför oss. Det är starkt och skickligt. Det är sjuk satir av gott märke.«
mats dahlberg, nya wermlands-tidningen

»David Liljemark, som gett ut fem utmärkta album, medarbetade mellan 2001 och 2004 på Namn och nytt-sidan i Dagens Nyheter. 125 av de teckningarna har nu samlats i en behändig liten bok, Ritman Katz & Mannen med Påskö-ansiktet. Titelfigurerna känns igen från andra Liljemarkalster: den rundnätte, kostymklädde tvärviggen farbror Ritman och hans hårt prövade men fördragsamme brorson i t-shirt och hockeyfrilla. De är förträffliga gestalter att använda i en skrattspegel för händelser och fenomen i dagens Storstadssverige. Den klassiska skämtteckningen använde sällan återkommande figurer, och Liljemark vinner mycket snärt och effektivitet genom att hans antihjältar automatiskt ger det tacksamma snett underifrån-perspektivet och bär en del av komiken i sina blotta uppenbarelser.«
jonas ellerström, Smålandsposten

»En bra introduktion till Liljemarks serier.«
cyril hellman, Rocky

»Tror det var i Galago jag stötte på upphovsmannen David Liljemark först. Den karln: han är så rolig. När han verkligen får till det finns det inte ord för hur rolig han är! Dessutom har han förmågan att ibland piffa till sina skämt med koprofagi, nekrofili, kannibalism och andra perversioner. Egensinnigt och, som sagt, hysteriskt roligt.«
bloggen Eclecticum

»Ett trevligt tillskott i samlingen. Liljemark är en av mina personliga serieidoler. Och nog är han klockren, bisarr och rolig i även denna bok.«
stef gaines, bild & bubbla

ÄPPELKINDAT BUS (KOMIKA FÖRLAG, 2009)

»hur många skrivna och oskrivna regler för vad som är god smak, moraliskt försvarbart eller sexuellt anstötligt som David Liljemark än bryter mot blir resultatet alltid lustigt snarare än olustigt. Puerila skämt är inte det sämsta, det vet alla inom den vildvuxna undervegetation till seriealbumens proffstryckta och blanklackade värld som heter fandom. Liljemark dedicerar Äppelkindat bus till denna sin egen plantjord, och noterar pedantiskt prydligt var alla de olika stripparna och teckningarna först publicerats, i fanzines med namn som Öggrarr, Schipperke och Orgoböld. (Snart nog byter sådant ägare för höga summor på nätet.) Givetvis är detta inte pinsamt – pojkaktigt var det, och gesten av erkännande är framför allt kärleksfull.«
jonas ellerström, Smålandsposten

»Äppelkindat bus innehåller rå, burlesk och oborstad humor. En del går mig förbi, annat skrattar jag gott åt. Äppelkindat bus innehåller, om jag fattat saken rätt, en hel del exempel på det som brukar kallas JVVF (Jag Vill Vara Farlig) men David Liljemarks bilder är inte poänglöst provocerande utan han har ofta något annat budskap än bara en spottloska. Kolla till exempel på sidan 13 eller 67.«
erik edwardson, bloggen Eriks Axplock

»serietecknare är ena genuint perversa jävlar.«
gustaf andersson, Tidningen Kulturen

»här blandas nytt och gammalt. [---] Samtidigt finns det trots allt en linje och konsekvens i bokens innehåll. De råa, glada, helt skamlöst framförda skämten kring allehanda perversioner är de sammanvävande röda trådarna. Roligare är förstås de mera nyproducerade och likaledes råa, men ändå subtila, sågningarna av diverse samhällsfenomen (min favorit är när Horace Engdahl försöker göra pöbeln nöjd genom att tillkännage mer folkligt förankrade nobelpristagare).«
henrik zackrisson, Seriefrämjandets webbplats

"David Liljemark? Han är bäst. I den lilla pocketen Äppelkindat [bu]s (Komika) har Liljemark samlat skämtteckningar och serier som tidigare varit publicerade i fanzines, på hemsidor och ... tja, lite här och var faktiskt. En bok som helt saknar röd tråd. Förutom att merparten av teckningarna är någon sorts grov ironisk drift med grov humor som går hela varvet runt och bara blir ... grov. Och rolig."
martin aagård, Aftonbladet

BOLTZIUS (ORDFRONT GALAGO, 2009)

»en veritabel forskningsinsats.«
odd råberg, Värmlands Folkblad

»Det var många som reagerade på serien i NWT. De reagerade på David Liljemarks tecknade roman om mirakelmannen Boltzius. Några - två! - ringde och klagade. De tyckte att satiren var orättvis: Boltzius var ju trots allt en verklig undergörare..! Han botade ju sjuka. Ska man skämta om sånt!? Andra hörde av sig och gapskrattade: ”Det här var det roligaste jag sett och läst!”, kommenterade en. [---] David Liljemark har verkligen grävt i arkiven och tidningsläggen. Texterna är samtida liksom bilderna. Materialet är ibland komiskt. Som notisen att Boltzius inte ”kan gå på vattnet”. Men han lär ha försökt! [---] Boken av David Liljemark blandar allvar med humor. Bakgrunden till den våldsamt komiska serierom[an]en redovisas ärligt och med sant intresse. Det gör boken till ett gott uppslagsverk. Mest är det ändå en bok som drar igång skratt.«
mats dahlberg. Nya Wermlands-Tidningen

»Med proffsigt opretentiös och livlig stil tecknas predikantens resa. [---] Parallellt med Boltzius framfart får vi följa den samtida läkaren Emil Thorelius, som efter forskning och falluppföljningar skrev en kritisk bok i polemik. Det är en otroligt fängslande berättelse. Den klockrena dialogen, som förs på konsekvent bonnvärmländska (”först kömmer troa, sen kömmer hälsa!”), griper tag och är förbannat rolig. De sista tvåhundra sidorna utgörs av det gedigna forskningsmaterial David Liljemark haft som grund för biografin: brev, artiklar, foton.«
matilda gustavsson, Sydsvenska Dagbladet

»I seriens närgångna form kommer vi Boltzius in på livet. Han var en märklig, sträng och lätt storhetsvansinnig person, men också en man kunde visa värme och humor. Möjligen är värmländskan i serierutorna ibland lite svår att förstå för oss som inte är från Boltzius hemlandskap, men annars finns inte mycket mer att invända mot denna utmärkta bok. Den andra delen av boken är inte tecknad utan en jättelik notapparat där Liljemark redovisar det stora faktaunderlaget för serien. Detta är en bok för både seriefantaster till historieintresserade och ger god inblick i hysterin inom den pietistiska väckelsen i Sverige kring förra sekelskiftet.«
mats adolfsson, Vestmanlands Läns Tidning

»Det är ett väldigt roligt sätt att lära sig historia på också [---]
skicka ett till Runar«
jenny östergren, TV4 Nyhetsmorgon

»"Boltzius" är både lärorik och roande, från första till sista sidan. [---] Att läsa denna tecknade dokumentär om den värmländske pr[edikant]en och botgöraren Fredrik August Boltzius är en syssla med ett oerhört högt underhållningsvärde [---] Förutom de sju kapitlen i serieform finns i boken också ytterligare 260 (!) sidor av noter, hänvisningar, kommentarer och en välfylld källförteckning, något som ger extra tyngd och dignitet åt detta udda seriealbum. För dem som gillar serier och dialekter i allmänhet - eller serier och värmländskan i synnerhet - är David Liljemarks "Boltzius" alldeles utmärkt läsning.«
christer nilsson, Gotlands Tidningar

»Själva serien i den här boken är drastisk och dråplig. [---] den historiska forskningen - som upptar två tredjedelar av boken - är hejdlöst knappologisk, nästan maniskt noggrann.«
lars landström, Örnsköldsviks Allehanda

»En av styrkorna med Liljemark är att han aldrig försökt färdas in i Boltzius huvud eller förklara mekanismerna bakom hans handlingar, utan vi ser honom hela tiden utifrån. Både som skeptiker och som de som kommit med ”troa” från både när och fjärran för att få hjälp med sjukdomar och krämpor. [---] Tänk om han hade rätt? Det var många som trodde på honom. Tänk om det finns mirakel. Ja i så fall tar jag risken att brinna i helvetet och skrattar rått [åt] denne löjeväckande predikant och hans kvacksalveripåhitt. Men lockelsen i dessa karismatiska predikanter finns fortfarande, titta bara på Livets Ord med Ulf Ekman i spetsen som lockar tiotusentals svenskar, och i vissa religiösa kretsar omhuldas myterna kring F.A. Boltzius än idag. [---] Det är ett imponerande verk där Liljemark har genomfört ett grundligt researcharbete och har bidragit stort till den svenska Boltziusforskningen genom att sammanställa materialet. För den som är intresserad av väckelsepredikanter är detta en guldgruva.«
calle hedrén/Bulls Press, NWT.se

»Det är en, om uttrycket tillåtes, sjuhelsikes historia Liljemark fått tag på, och han lyckas verkligen få fram komplexiteten [---] efterordet [...] framstår som den egentliga ”romanen” – här får man syn på det Sverige där Boltzius var möjlig, ett land präglat av svår fattigdom och blind monarkism, men också redan statt i snabb förändring. [---] Det är karavanen av halta och lytta som blir bokens egentliga centralgestalter.«
ola larsmo, DN

»En tecknad serie om en helandepredikant, fungerar det? Ja, det gör det. Serietecknaren David Liljemark har med sin bok om Boltzius visat att man kan skapa en serie om en historisk person med både trohet till originalet och flyt i berättandet. Liljemarks faktainsamling är enastående och han är trogen det källmaterial han valt. [---] Här finns absolut allt, från minsta springmask till värnandet av yttrandefriheten. Det är fantastiskt! [---] Liljemarks insats är värd beröm och respekt. Ämnet är viktigt och aktuellt, och även den som är övertygad om att helandeunder kan ske bör läsa ”Boltzius” med eftertanke. Praktiken kring förbön för sjuka står allt för ofta i bjärt kontrast till det helande man vill uppnå.«
håkan arenius, Dagen

»Spikmattan är sommarens fånigaste pryl. Den kostar hundratals kronor och har ingen bevisad medicinsk effekt. Att se tusentals människor lägga sig på den i hopp om att bota såväl sömnlöshet som pms är lika sorgligt som att läsa David Liljemarks nya, utmärkta seriealbum ”Boltzius” om den värmländske helgbrädgagöraren och predikanten Fredrik August Boltzius.«
åsiktsmaskinen, DN På Stan

»Ett klart lyckat grepp att skriva om en historisk person som förhoppningsvis fler tar efter.«
roger bengtsson, Ikon1931.se

»En svensk grafisk roman som är baserad på en historisk person och en himlans massa research, det är inte direkt något vi är bortskämda med. Därför är David Liljemarks mycket ambitiösa projekt ”Boltzius” ett välkommet inslag i den svenska serievärlden, som ibland mest tycks bestå av självbiografiier och komiska strippar. Detta album innehåller serien om Boltzius som tidigare publicerats i Galago, tillsammans med en extremt detaljerad referensdel. Resultatet är en lunta vars tjocklek mer påminner om en traditionell roman än en grafisk sådan. [---] Notdelen på slutet är mycket utförlig, fylld av tidningsurklipp, foton och olika vittnesutsagor. Den är uppdelad efter varje kapitel, vilket gör det mycket lätt att kolla upp bakgrundsfakta till varje liten episod som serien behandlar. Det är inte utan att man börjar undra varför inte den här Boltzius är en mycket mer känd gestalt i dagens Sverige? Under sin livstid verkade han ju vara en minst sagt mytomspunnen man, sammankopplad med själva kungaparet. Märkligt att han helt har fallit i glömska sedan dess. Och tur att det finns personer som David Liljemark, som här låter sin farmors farbrors fantastiska historia bli känd igen.«
anna sellin, bloggen Bokstävlarna

»Fascinerande levnadsteckning«
tomas fläckman, Vi

»En alternativtecknare som gör en historisk serie är idag mer personligt än alla de tecknare som skildrar samtiden genom tvåsamhet eller sin egen ensamhet.«
cyril hellman, Situation Sthlm

»Liljemark gör en humoristisk, väl avvägd sammanfattning av [Boltzius’] liv som yvig och fanatisk botgörare på den värmländska landsbygden. Med stram hand håller Liljemark tillbaka den onyanserade satiren. Som inblick i ett religiöst samhälle är det ett ypperligt tidsdokument som med komiska nyanser tar fram människorna runt Boltzius, även dennes starka vedersakare. Lekfullt och med påtaglig dramatisk intensitet tecknar Liljemark med sina verkningsfulla svartvita bilder en svunnen tid, vilande på en övertygande realistisk grund. Det som inte minst gör Boltzius till ett smått fantastiskt kulturhistoriskt dokument är de drygt 260 sidorna noter. Där förmedlas på ett fängslande och underhållande sätt predikantens verklighet, via innehållsrika textavsnitt förstärkt med många brev, tidningsartiklar, foton och karikatyrer. Boltzius hör hemma på seriehyllorna likaväl som på den kulturhistoriska avdelningen.«
ingvar engvén, Bibliotekstjänst, BTJ-häftet

»Det är en fascinerande berättelse som David Liljemark rullar upp i sin seriedokumentär Boltzius [---] Vid sidan av Liljemarks omfattande notapparat framstår serien nästan som grädden på moset. Till noterna vänder man sig gärna när någon av bifigurerna väcker intresse, som Emil Thorelius [---] Liljemark avtäcker en bit svensk historia som åtminstone för mig har varit mer eller mindre okänd, och för det är jag honom tacksam. Att man har roligt på vägen gör inte saken sämre. Stundtals är det pur buskis: ”Böllschöss... Nån Jesus har han aldri gett säj ut för te vare... Nog har han gått på vattne, ja månge gånger, men då har lä allti vare is på älva! Vart fröset!”«
petter lindgren, Aftonbladet

»En ”dramadokumentär”, kallar Liljemark verket. Sant; serien tar inte ut svängarna gentemot det doktorsavhandlingsmässigt digra bakgrundsmaterialet särskilt mycket. [---] Men Liljemark vore inte Liljemark om han inte också klämde in några suveränt roliga sekvenser. När en besökare till Boltzius hem gläds över att få se ”di uttäcke naglera” (dialogen är på värmländska, man vänjer sig allteftersom), då gläds även jag.«
henrik zackrisson, Rocky magasin

»Bokens notapparat, som är mycket grannlaga, broderar ut en mängd teman som alla bidrar till att levandegöra Boltzius’ tid och dåd. [...] mot grundarbetets grundlighet och argumentationens stringens torde ingen akademiker ha något att erinra. [---] Det mest motbjudande med Boltzius’ verksamhet måste ändå sägas vara den skuld som påfördes var och en som inte vederfors gudi nåd i helbrägdelse – de hade inte tillräckligt stark tro.«
lars-daniel öhman, Vertex

»Serien om den ”ärlige bedragaren” Boltzius är roligare än det mesta i genren. Förlagstextens ord om att han tar ”både den svenska historiska serieromanen och Boltziusforskningen till en helt ny nivå” är knappast överord. Det noggranna och omfattande forskningsarbete tecknaren/författaren lagt ner på att i arkiv och på bibliotek hitta sanningen om detta fenomen som Boltzius var är högst imponerande och kunde vara värd en doktorstitel. Den som vill doktorera på Boltzius har i varje fall allt relevant material uppdukat för sig. När såg vi ett seriehäfte av det här slaget? Det är både ogement roligt och en forskarbragd!«
Region Värmlands litteraturstipendium 2009, ur juryns motivering

»[...] det ska först som sist sägas att Liljemarks serie är hejdlöst rolig läsning samtidigt som den är mycket avslöjande. [---] Litteraturförteckningen bjuder f.ö. på många godbitar. [---] David Liljemarks serieroman torde platsa i Guinness rekordbok, för har det någonsin tidigare givits ut ett seriehäfte, som till större delen består av kommentarer? [---] Egentligen borde David Liljemark kunna disputera för doktorgraden på det här verket eller borde åtminstone bli fil.dr. vid Karlstads Universitet. Det här är en forskningsinsats av rang.«
bengt åkerblom, Wermlandiana 3/2009

»I sin senaste serieroman har David Liljemark gjort ett unikt arbete i seriesverige.«
sofia härén, Miljömagasinet

»Detta oerhört intressanta ämne har David Liljemark fördjupat sig i. [---] Han närmar sig ämnet med både respekt, vidsynthet och humor. Albumet ger ett ypperligt tidsdokument. Det är tecknat i den enkla och spretiga tecknarstilen som är så typisk för Galago. Däremot brukar Liljemark inte teckna så här enkelt. Men stilen passar berättelsen väl. Därtill har Liljemark valt att låta dialogerna vara autentiska, det vill säga att värmlänningarna pratar värmländsk dialekt medan stockholmarna pratar rikssvenska. [---] Men det som verkligen gör ”Boltzius” till ett kulturhistoriskt dokument är de drygt 260 sidorna noter som består av innehållsrika textavsnitt, fotografier, brev, tidningsartiklar och karikatyrer. Så sammanfattningsvis är denna gedigna bok mycket läsvärd.«
daniel gustavsson, Seriefrämjandets webbplats

»[...] Liljemarks hittil[l]s bästa album. Rekommenderas.«
daniel gustavsson, bloggen Seriebibliotekarien

»Det största originalet. Den ärligaste människa och den störste bedragare. En människa utan reson, oförståndig och oefterrättlig. Det var helbrägdagöraren Fredrik August Boltzius som fick många engagerade och starka reaktioner från sin samtid. [---] David Liljemark har gått noggrant tillväga och måste [h]a hittat i princip allt som har med Boltzius att göra. Mängder av tidningsreferat talar om Boltzius verk som annonser, vittnesberättelser, protokoll, arkivmaterial, sångböcker, allt som upptänkligen kan finnas. Serieboken har genomförts med ett ettårigt projektstöd från Konstnärsnämnden, men trots det, att Liljemark lyckats få fram allt material är värt beundran. [---] Arbetet kring Boltzius är en kulturhistorisk insats om en särling, och ett intressant sätt att ta upp frågan om vad vi tror på. [---] Boltzius är en rolig bok med många poänger som får läsaren att skratta högt, för den breda värmländskan i replikerna, seriefigurernas fysionomier och mimik och materialet i notapparaten, inte minst. En riktig höjdare är Liljemarks beskrivning av lokala pizzerian i Skåre i slutet av 1990-talet, Boltzius Pizzeria & Grill.«
lena svensson, Nyheterna Lokaltidningen

»pionjärsarbete[-] i en ny form av berättartradition. [---] Karaktärerna i Boltzius pratar en särpräglad värmländska som krävit ett närmast eget fonetiskt alfabet. Det är för mig vad Nikanor Teratologens västerbottniska måste vara för en skåning; exotiskt, svulstigt och skrattretande. Ännu mer arbete har Liljemark lagt ner på research. Av bokens 361 sidor är 224 (!) fotnoter! De är förvisso rikligt illustrerade, och kompletterade med gamla artikelutdrag, men ändå... 224 sidor fotnoter! Lägg till Sånger, Källförteckning samt Kronologi och du har den enda boken som behövs i fallet Boltzius. Klart är åtminstone att ingen mer kommer våga sig på att skriva om mannen i fråga, aldrig någonsin.«
erik jonsson, Västerbottens-Kuriren-bloggen Dagarnas skum

»Möt F.A. Boltzius, den osannolikaste seriefiguren hittills. [---] Boltzius värmländske landsman David Liljemarks 100-sidors biografiska serieroman åtföljs av 260 sidor noter. Botaren B var onekligen ”larger than life” och förtjänar på sitt sätt det enorma faktasamlingsarbetet. Läsarna kan välja hur mycket överkurs man vill ta; grunden är rejält fascinerande.«
jonas ellerström, Smålandsposten

»Är detta hembygdsföreningens årsbok? undrar jag förskräckt när jag börjar bläddra i David Liljemarks nya bok. En gång i tiden ställde Liljemark till med skandal med sina fräcka, inte helt rumsrena seriefanzin som utmanade allt vad smak och god ton hette. Ett av de råaste drev med Laban. Han var också inblandad i projektet DJ:Röv (tillsammans med Simon Gärdenfors och Calle Thörn). Efter hand lämnade Liljemark den exklusiva fanzinarenan och blev "hela Sveriges David Liljemark". I slutet av 1990-talet sprutade det ena albumet efter det andra ur hans produktiva pennspets. Ett var mästerverket "Susanna och Bo", där Liljemark tog upp ett så allvarligt ämne som kvinnomisshandel. Så småningom började hans manus alltmer präglas av eftertanke och genialitet. Man förstod att det bakom allt spexandet hela tiden funnits ett allvar. [---] Dokumentärserien om Liljemarks avlägsna släkting helbrägdagöraren Boltzius bygger på fakta. Alla
dokument som funnits tillgängliga redovisar Liljemark generöst i kommentardelen. Otaliga skämtteckningar. Man inser att Boltzius redan i 1800-talspressen hade blivit till en sorts seriefigur – färdig att nu tas i bruk av Liljemark. [---] Vid mitt (hittills) enda möte med Davi[d] Liljemark (1996, på litteraturvetenskapliga institutionen) hade jag ingen aning om vem (vad) han var. Det vet jag nu: en ambitiös och oförutsägbar konstnär, som med sin omväxlande alstring gör den svenska serieöknen lite mindre torr, lite mer fertil.«
jan hoff, Kristianstadsbladet

»Det är ju många som har tappat förtroendet för Urhundenjuryn nu när en så vederstyggerlig bok som Gängkrig 145 har nominerats, och David Liljemarks fantastiska storverk Boltzius INTE nominerades.«
tinet elmgren, Epix blogg

"intressant läsning av F.A. Boltzius brorsdotters sonson David. Han är onekligen en mycket frejdig, skicklig och underhållande serietecknare, och har lyckats väl med sina karikatyrer av Boltzius på de första 100 sidorna. Ännu mer intressant är Davids gedigna bakgrundsmaterial på de följande 260 sidorna, där han kapitel för kapitel redogör för, var han hämtat sin information. Han har onekligen lagt ner ett imponerande forskningsjobb på underlaget till sin bok."
göran skarner, bloggen Skarner

”Jag är mer intresserad av serier än av värmländska (eller andra) predikanter och helbrägdagörare, men David Liljemarks presentation i bild och text av sin avlägsne släkting – Boltzius var Liljemarks farmors farbror – har fascinerat mig både på grund av sitt innehåll och sitt formspråk.”
enn kokk, enn kokks blogg

”Om detta har en släkting [till Boltzius], David Liljemark, en av Sveriges mest produktiva och nyskapande serietecknare, skrivit en innehållsrik bok som är en nästintill vetenskaplig analys grundad på tidningar och olika samtida protokoll. Men boken vidgar sig i sin senare del också till att beskriva en kritisk läkares livsöde, som var kopplat till Boltzius’ verksamhet.”
per henrik magnusson, SÄLbladet (medlemstidning för Samfundet Äldre Läkare, en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund)

”En fantastisk historia och en underhållande serieroman.”
johanna stilgård/christina neu, NWT

”Nu har helbrägdagöraren blivit seriefigur. Först dök han upp i Galago. Senare fick han sitt eget album, och vilket album! 361 sidor tjockt varav mer än två tredjedelar utgörs av kulturhistoriska anteckningar och noter.”
hans millgård, minabibliotek.se

”precis en sådan bok som en kräsen kräver för att lyfta sig själv ur svartsyn och deppighet.”
mats dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen