|
Foto Camilla Agdler Född 1973 i Gränna. Bor i Stockholm. Intervju för tidningen Frihet, maj 2005 Text: Rasmus Malm Åsa utforskar familjen Serietecknaren Åsa Grennvall har berättat om ångest, om en pojkvän som slår och om likformigheten på konstskolan. I sitt femte album tar hon greppet om familjen. ”Ett familjealbum” handlar mycket om Mari. Men det är inte hon som talar. Historien förs framåt genom att människorna runt henne får berätta om hur de ser på sig själva och på relationen med den dreadlockiga tjejen. Granngubben som tog henne på brösten när hon var 18 år. Mamman som hon inte längre talar med. Den känslomässigt frånvarande pappan. Och så den ordentliga lillasystern Stina som står för motsatsen till allt det mörka hos Mari. Hur skiljer sig ditt nya album från dina tidigare? - Ibland är jag självbiografisk och ibland inte, men ett genomgående tema har varit att jag har berättat ur ganska unga människors perspektiv. Men nu är det andra generationer som får prata i mina serier. Vad vill du säga till dem som tror att dina böcker är helt självbiografiska? - Om de tror det och det gör att böckerna blir bättre för dem, då gör det inget! Man får läsa serierna hur man vill, mig spelar det ingen roll. Vissa får verkligen en kick av att tänka sig att det har hänt på riktigt. Vad ligger på ditt skrivbord just nu? - Där ligger en massa lappar med nya manusidéer. Jag skriver inte i någon anteckningsbok, bara på baksidan av kvitton och på olika lösa lappar. Jag har märkt att det är lättare att slänga de dåliga idéerna om lapparna inte är så snygga. Hur vill du beskriva din huvudperson Mari? - Hon är dramatisk och lever mycket. Hon är ingen drömmare utan alltid i nuet. Hon är både stark och bräcklig på samma gång. Mari analyserar och ifrågasätter allting, men när hon konfronterar sin pappa säger han att han inte minns någonting av hur de hade det i hemmet under hennes uppväxt. Förstår du hur pappan fungerar? - Jag tycker inte att det är någonting konstigt. Hans sätt att handskas med saker är inte mer rätt eller fel än något annat. Det är olika hur man är och vad man har för egen historia. Jag ville ge olika karaktärer en röst. Systern planerar det perfekta livet flera år framåt och säger att hon inte är en sådan person som har problem. Ljuger hon? - Nej, hon säger det väldigt ärligt. Hon har sett på nära håll vad en riktig kris är, därför har hon förminskat sina egna problem. Om hon har varit ledsen har det alltid funnits någon som har haft det värre. Sysslar du med vardagsrealism? - Mer med vardagsexpressionism. Jag ritar inte hur det ser ut på riktigt, utan jag använder teckningarna för att uttrycka känslor. |
Kontakt: kontakt[snabel-a]grennvall.se |